Ett brottsstycke ur livet som tonårsförälder:
Jag har dem bara hos mig varannan helg just nu. Men det räcker mer än väl för att bli påmind om tonårsförälderns livslott.
Vi tog det lugnt för all del. Skulle bada, men det blåste lite småkallt så vi struntade i det. Det blev två filmkvällar i soffan. Det finns gott om plats men av någon anledning kan inte 13-åringen och 14-åringen vara riktigt nöjda. De måste böka och stöka med varandra. Ta varandras plats och försvara sin plats fast ingen försöker ta den. Tjut och bröl och tjut och bröl igen.
När det är dags att duscha så vill ingen duscha. Trots att det luktar frän pubertetssvett i hela vardagsrummet. Som i en kemisk fabrik.
”Vadå duscha? Jag gjorde ju det igår.”
Att komma upp på morgonen går väl an. Men att göra sig redo för att åka till helgens lite annorlunda styrketävling (de är gymnaster), är en svårare utmaning. Det ska gärna spelas på mobilen när jag tjugo minuter tidigare sa att de inom fem minuter ska stå ute vid hissen.
När vi väl står vid hissen är den ur funktion. Vi springer ner för spiraltrapporna från åttonde våningen. Nästan nere får jag en ingivelse och ropar till 13-åringen.
”Har du din ryggsäck med dig?”
”Nä.”
Uppför trapporna igen, och ner igen.
Sen en kilometer eller mer till tågstationen. Jag försöker mana på killarna, men enligt tonåringarnas lagtext tredje paragrafen och femtioelfte stycket så måste en tonåring gå minst tjugofem meter bakom sin pappa när det är bråttom.
Vi missar tåget med en halv minuts marginal. Vi får bara äran att se den glida ut från stationen när vi är på väg in. Jag ringer till exfrun som kommer och hämtar oss. I bilen upplyser 14-åringen om att de måste ha tävlingskläder.
Det innebär att vi måste hem till dem först, men exfrun kör oss till tävlingshallen först och kör sedan hem för att hämta kläderna. Men det visar sig att tävlingskläderna inte alls behövs för den här tävlingen ändå.
Hur slutade det här då?
Jo, de vann sina tävlingsklasser och kom hem med varsin guldmedalj. 14-åringen vann dessutom en stor fet pokal eftersom han hade högst poäng bland både pojkar, ungdomar och seniorer. Tror faktiskt att 13-åringen var tvåa eller trea där.
Av tonåringar får man veta att man lever.
Kommenterat på Skilda.nu