SKILD FÖDELSEDAG

Jag fyllde år igår. Ingen tårta. Ingen uppvaktning. Egentligen skilde sig inte födelsedagen från tidigare år. Sen många år tillbaka har inte min födelsedag berört mig känslomässigt. Men nu påminner den mig om att det var ett år och två veckor sen jag skilde mig. Och att jag idag för precis ett år sedan blev utbjuden på middag av kvinnan som jag kallat för Jennifer i min följetong.

Förra sommaren var märklig. Det var en lycklig sommar och en skamsen sommar. Den följdes av ett ännu märkligare år av lycka, olycka och skam som jag redan har beskrivit tidigare. Nu sitter jag med effekterna och minnet av en ny födelsedag.

Som jag firade hur då?

Ja, inte tänker jag berätta allt, men väl att jag såg till att aldrig var ensam och att jag satt och skrev intensivt på en biografibok som måste bli klar innan sommaren är slut. Jag satt på Pers fik på förmiddagen och svettades medan jag hamrade på tangenterna. Sen gick jag och badade och hängde på stranden. Sent på kvällen såg jag Tyskland klä av Brasilien i Fotbolls-VM med teknisk briljans.

Under hela min födelsedag droppade gratulationer in via Facebook som jag ju är livrädd för att gå in på numera. Men vissa hälsningar gjorde mig tillräckligt upprymd för att lägga in två egna badbilder.

Det lär dröja innan nästa gång jag gör något sådant. För trots munterheten på ytan ligger depressionen fortfarande tjock därunder. Jag har fortfarande svårt att vänja mig vid ensamheten i min lägenhet och hittar ständigt orsaker till att hålla mig borta från den. Men oftast, för att inte säga alltid, förföljs jag av en hinna av mörker i sinnet.

Mina yngre söner och min exfru är i Göteborg på en semesterresa. För ett ögonblick kan jag bli förtvivlad över att de inte var med mig på min födelsedag. Och att jag inte är med dem på deras resa. Men så har det å andra sida varit de senaste 6-7 åren, eftersom jag nästan alltid jobbat någon annanstans på sommaren. Men i år är allt så annorlunda. Vilka småaktiga besvärliga tankar som helst skaver.

I morse fick jag dock ett Winston Churchill-citat skickat till mig som gav mig en positiv knuff:

Success is not final, failure is not fatal: it is the courage to continue that counts.