Jag söp mig riktigt full i helgen och tappade mobilen i asfalten så att den gick sönder. Jag var på en gårdsfest tillsammans med min exfru och mina barn, så där som vi brukade vara om somrarna.
Men det är andra tider nu och jag blir påmind om det. Det är ytterst sällan jag dricker och ännu mer ytterst sällan jag dricker mig så där tydligt full. På natten när jag skulle sova på soffan hos exfrun och sönerna drabbades jag av en våldsam känslodipp. Den kom med en kraft som jag inte känt på ett tag. När jag trodde att ingen såg eller hörde gömde jag mig på toaletten en lång stund.
I en månads tid har jag lyckats sommarbedöva mig. Men nu hann grubblet i fatt. När jag kom hem till min lägenhet blev jag något av ett spöke igen. Ville inte göra just någonting. Existerade bara en smula på skuggsidan.
Någonstans i det här finns ändå positiva vinklar. Som att jag kan sova ordentligt numera. Som om en kärna av inre styrka existerar tillsammans med modet att fortsätta. Den kärnan är bra att ha. I morgon åker jag till den där andra staden för att jobba i ett par veckor.
Kommenterat på Skilda.nu