Jag åker till Kreta i två veckor för 1 975 kronor tillsammans med min kompis kaféägaren Erik. Jag tror jag lider av dålig karma. Det första som händer är att mitt bagage har försvunnit när vi har landat på Kreta. Det tar två dygn innan den återfunnits och levererats. Fram till dess har jag upplevt en del intressanta äventyr.
De blir extra intressanta eftersom jag och Erik som personer är både extremt olika på vissa punkter, men på andra extremt lika.
Erik som har varit i Grekland 17 gånger har självförtroende och är en obotlig optimist. Han ger rikligt med dricks på restaurangen där vi äter varje dag och tar gärna en förrätt innan huvudrätten. Jag är en utpräglad pessimist efter mina kraschlandningar i livet. Jag är snål med pengarna och letar i menyn efter de billigaste måltiderna.
Men så har vi också likheterna. Vi är båda lite slarviga och smågalna. Vi hyr varsin scooter och sticker direkt ut ur byn och upp bland bergen på en enorm halvö. Efter att först ha badat på en strand nere i en ravin tar jag mig en titt på kartan. Egentligen ska vi tillbaka till hotellet men jag har hittat en väg som leder längst ut på halvön. Där ska det finnas en till strand mellan de branta bergen. Det är flera mil dit.
Vi kan väl åka en bit och se tycker vi.
Så vi åker på våra scootrar. Upp, upp och över en ås. Ner och upp genom en by. Uppför en serpentin och ut i den torra höglandsvildmarken. Asfalten tar slut och en guppig, stenig väg med tvära kurvor och avgrundsdjup i sidan tar vid.
Landskapet är som taget ur en spaghettiwesternfilm. Det känns som om Clint Eastwood ska kliva fram på vägen när som helst, iklädd poncho och hatt och med en revolver i näven.
Mil efter mil guppar vi fram tills serpentinerna börjar stupa brant utför. Vi är nära.
Då slocknar min motor. Långt ifrån alla ära och redlighet. Erik märker ingenting för han kör framför mig ner till en magnifik strand inbäddad mellan klipporna. Jag rullar tyst efter och får dra scootern sista biten.
”Det är lugnt. Motorn är bara överhettad. Ställ den i skuggan så badar vi”, säger Erik.
Så vi badar. Sen prövar Erik att starta scootern. Det går inte. Han kollar batteriet men konstaterar att det måste vara generatorfel. Jag blir helt knäckt. Det var ju ett jävla ställe att råka ut för det. Men Erik bara skrattar åt min förtvivlan. Inget elakt skratt. Bara hjärtligt.
Erik ringer uthyraren och får veta hur man ska kickstarta motorn utan el. Motorn går i gång och ett klippblock faller från mitt bröst.
”Fick du hopp om livet nu?”, skrattar Erik.
Vi åker och efter att ha klättrat upp halvvägs till höglandet hör jag ett märkligt ljud. Det låter som ett flygplan. Jag tittar upp, innan jag förstår att det är min scooter som låter annorlunda. Jag stannar, tittar och konstaterar punktering. Erik har stannat uppe på en högre serpentinsträcka. Jag försöker vinka honom till mig, men han har ingen lust att vända. Så jag kör upp till honom.
”Vad gör vi nu”, frågar jag, lika förtvivlad och uppgivet som tidigare.
Erik skrattar igen.
”Äh, kör bara. Burn motherfucker burn!”, säger Erik och gestikulerar i vägens riktning.
Jag nickar och kör. Vi skumpar milen tillbaka. Det yr extremt mycket damm från min scooter och bakhjulet far lite från sida till sida. Men jag måste ju fram. När vi kommer till asfalten kör Erik före en stund, ner för serpentinerna. När jag inte ser honom tänker jag på min dåliga karma och undrar om, eller kanske när jag ska toppa mitt oflyt med att krascha. Men just då svänger jag runt en krök. Ser en parkerad bil i yttre kanten och sen Erik som just reser upp sin scooter. Överallt på ben och armar har han stora otäcka skrubbsår.
Det enda som far runt i mitt huvud är:
Händer det här på riktigt?
Bilisten kommer med vatten och häller på Eriks sår. Sen skyndar vi vidare nerför berget, in till en by och till en bensinmack. Erik försöker förgäves skruva fast en lös backspegel . Jag pumpar in luft i mitt pyspunkterade däck och bränner en bit av tummen mot avgasröret så att jag förmodligen kommer få ett ärr.
Sen skyndar vi hem till hotellet. Där väntar en man från resebolaget för att ge mig pengar för mitt försvunna bagage. Erik skyndar ner till affären och köper desinfektion, kompresser och plåster. Jag åker iväg, får min punktering lagad och byter scooter.
Klockan 01.10 på natten kommer en taxichaufför med mitt förlorade bagage. Han ringer när han rullar in på gatan. Jag drumlar ner för trappan och ut och tar emot väskan. Sen kan jag inte somna.
Det är andra dagen av fjorton på semesterresan.
Kommenterat på Skilda.nu