Sjunde dagen på Kreta. 35-40 grader varmt. Jag sitter i skuggan och betraktar de flerfärgade sårskorporna på mitt ben. Det täcker ytterbenet från övre låret till nedre vaden. På knäskålen börjar en rödgulaktig krater torka för att bli hud igen. Likaså på armbågen. På axlarna ser det ut som jag fått allvarliga fästingbett.
Kroppen växer ihop igen. Huvudet och hjärtat försöker hänga med. Vad är det jag pysslar med nu? Har jag spårat ur som så många andra män gör när livet förändras drastiskt?
Jag funderar.
Vad är jag för en man?
Jag har varit nykter hela första veckan på Kreta. Jag har inte jagat kvinnor. För det mesta har jag ägnat mig åt att uppskatta samtalen med mitt resesällskap Erik. En slags stillsamhet och stunder av eftertänksamhet dominerar. Jag jagar inte och har inte velat jaga extrema sensationer.
Ändå sitter jag med sår och ännu sämre ekonomi efter krasch med scooter.
Så vad pysslar jag med?
Nu sitter jag mest och skriver, pratar och surfar på nätet vid hotellet. Förmodligen håller jag på att staka ut en ny väg i livet. Ska jag se det utifrån den soliga sidan är jag ner i ännu ett dike för att vända uppåt igen. Det gäller kanske bara förstå att jag ska upp på bortre sidan och inte gå tillbaka igen.
Kommenterat på Skilda.nu