Jag gjorde ett spontant söndagsbesök hos mina yngre söner och exfrun. Jag tog med min målbrottskraxiga nästan-14-åring på en enskild promenad.
”Åh, vad jobbigt”, sa han först men verkade rätt så glad när bara han och jag gick ute i solen.
Av olika trassliga skäl har jag ännu inte bytt postadress, så promenaden hamnade vid den lokala vallokalen och jag gick in och röstade i EU-valet. Sen gick vi och köpte godis.
Min märkliga berg- och dalbana i själens gruvgångar skapar sådana här märkliga stunder. Jag är tämligen övertygad om att jag inte hade gått och röstat om inte min son velat följa med på promenaden. Nu gick vi tillsammans och jag kände en sällsam lättnad i bröstet av att få se hans busiga under-lugg-leende.
Kommenterat på Skilda.nu