Det är söndag. Klockan 11.11. Himlen blå utanför kaféfönstret. Fortfarande är den skildes liv en snedträff. Fortfarande är den skilde en hopplös romantiker.
Saknaden är många saknader och ur myllret griper den skilde en näve från bägarens ytskikt. Vilken skild som helst kan göra det. Vem som helst kan göra det:
Jag saknar ditt hår
mellan mina fingrar
de kittlar, krusar och slingrar
Jag saknar dina ögon
när de kommer nära
när de sjunger och är galet kära
Jag saknar dina öron
som tillhör en älva
att snudda vid dem är att skälva
Jag saknar din näsa
mot min hals
när du målar sinnenas vals
Jag saknar dina kinder
när de sänder
åtrå in i mina händer
Jag saknar dina läppar
fukten som rör sig
och utom kontroll förför mig
Jag saknar dina kyssar
som alltid fångar
min darrande kropp när den ångar
Jag saknar precis allt som är du
Jag går men vägarna leder mig
bort, runt och tillbaka till dig
Kommenterat på Skilda.nu