Så hamnade jag på en dejtingsida till sist i alla fall. Om det var något jag känt att ”det där är ingenting för mig”, så hade det varit dejtingsidor. Men nu är jag inkletad och fastklistrad i en sjudande köttgryta kryddad med längtan och puttrande lust.
Kontaktsökandet är tekniskt okomplicerat, men många gånger ett känslomässigt kaos. En suverän distraktion från min olyckliga kärlek, men samtidigt en ständig påminnelse som sliter en itu från stund till stund.
Ingenting har förändrats rent känslomässigt, men ändå måste jag ta mig framåt. Hitta ett sätt att överleva. Finnas till från dag till dag, hitta mig själv och allt det där.
Jag blir bekräftad. Många nämner mitt leende, såsom min olyckliga kärlek nämnde mitt leende. Tror jag det. Det var hon som tog fotot som jag har som profilbild. Då jag var lycklig på riktigt.
Nu surfar jag på bekräftelserna, tills vågorna dalar och jakten på en ny våg tar vid. Och på dejtingsidan går sjön hög. Jag har träffat några och till och med behandlat den femte livspelaren en aning. Det har inte sköljt bort de mörka tankarna. Tvärtom bekräftar händelserna min längtan till det som jag har förlorat. Hur jag än gör är hon där och besöker mig i mina tankar.
Men vilken väg jag än väljer så tänker jag gå den framåt nu. Jag klyver själens isande vindar och kisar mot livets solstrålar. Jag tar det onda med det goda.
Kommenterat på Skilda.nu