DE FEM LIVSPELARNA 5

De fem livspelarna 5 – Fördomar

Livet har lärt mig att det alltid finns människor som vill tala om för andra människor hur de ska leva sina liv. Det är inget konstigt i sig. Människor vill övertyga och ofta kan det vara en sund egenskap. Problem uppstår när fördomar är utgångspunkten. Och fördomar har vi alla, utom möjligen de minsta barnen i vår värld. Och fördomar kretsar givetvis kring de fem livspelarna.

 

Mat:

En intressant fördom kring mat är hur människor som äter en viss sorts mat är. När jag säger att jag ofta lever på rötter, nötter, bär och kyckling tror folk att jag intagit någon slags asketisk, vetenskaplig hållning. När de hör om min allmänna diet vill de namnge en metod som de har läst om i tidningen, typ 5:2 eller någon etablerad bokstavskombination.  De har svårt att ta till sig någonting som jag har kommit på själv och mer eller mindre snubblat över och som inte är någon metod egentligen, utan bara föda.  De försöker rådigt tala om för mig att jag måste äta annat också annars får jag inte i mig tillräckligt med näring.

Som om jag inte gör det.

Jag kan lätt vräka i mig en saftig pastamåltid eller en pizza, men jag gör det inte varje dag. Och jag äter massor med godis på helgerna. Men fördomen antyder att man är antingen eller. Asket eller gourmet. Men jag är varken antingen eller och ikväll blir jag för övrigt bjuden på en rejäl pastamiddag med vin. Det tackar jag inte nej till.

 

Vatten:

Kanske det inte finns så mycket att säga om vatten och fördomar. Men jag kommer ihåg en som konstruerades artificiell under min tid på universitetet. En massmedial berättelse med genomslagskraft hade basunerat ut att folk i allmänhet drack för lite på dagarna. Vilket skulle ge alla möjliga negativa effekter på kroppen och skallen. Därför satt plötsligt alla med vattenflaskor på föreläsningarna. Stundtals kunde det uppstå panik hos somliga, om de inte hunnit ordna vätska innan de skulle in i föreläsningssalarna och seminarierummen. De kunde ju torka ut och dö!

Just en skön fördom. Jo, jag överdriver, men det var ganska roligt att iaktta. Ingen dog och ingen blev sjuk av vätskebrist så vitt jag vet. Vare sig innan, under, eller efter ”larmrapporten”.

 

Sömn:

Här finns en laddad fördom som jag älskar att dryfta. Sömnbehov. Genom alla år har jag hört människor skryta om hur lite sömnbehov de har. Det började med min pappa sen har jag hört samma sak om och om igen. Folk vill gärna tala om hur lite de sover, inte lika gärna om hur mycket de sover. Att människor har olika sömnbehov är allmänt känt, men det anses finare att sova mindre. Varför? Min analys är att fördomen består i att en person med lite sömnbehov signalerar mer styrka, vitalitet, potens… osv. Och det vill människor signalera, för det bidrar till att höja ens status. Min analys (eller fördom) säger att många av de som skryter om lite sömnbehov ljuger så att de tror sig själva. Inte alla, men många.

I längden måste det vara tröttande att upprätthålla en sådan lögn till ingen nytta, tänker jag.

 

Träning:

Påståendet om att alla med stora muskler dopar sig är en fördom. Det finns förstås ett korn av sanning i att extremt muskulösa bodybuilders tar dopningspreparat. Men var går gränsen för ”stor”. När jag började träna styrketräning i 18-årsåldern gick jag upp sju kilo muskler på kanske två månader. Enligt vissa är det omöjligt utan dopning. I själva verket berodde det bara på att jag var lite tanig innan. Jag har hört sägas att ingen av TV-gladiatorerna kan vara ren. Men jag vet att om man tränar tillräckligt länge och lägger ner sin själ i det så går det. Dessutom tror en TV-publik nästan alltid att muskelknuttarna är större än de är. Som när de tror att sprinterlöpare väger 100 kilo när de i själva verket väger 75 eller 80.

 

Sex:

Vet inte ens om jag orkar dra fördomar om sex. Det är som att riva och slita i ett oändligt sopberg som bara fylls på. Så jag tror ärligt talat att jag skiter i det i dag, så får alla ha sex som de vill och låta fördomarna ligga där de ligger.