Jag har fått höra en del om att skilda män är snabba att hitta en ny kvinna. Att män inte klarar av att leva ensamma efter en skilsmässa. Underförstått att män inte kan leva i celibat. Typ inte kan hålla sina drifter i styr. Vilket man underförstått bör göra, under en oklar tidsrymd. Men eftersom ”män” uttalat inte gör det så är det också underförstått att kvinnor gör det. Har kontroll alltså. Vilket åter igen underförstått indikerar att män har en okontrollerad stor sexuell lust, som kvinnor inte har.
Eftersom jag delvis är ”skyldig” men också straffats med dålig karma tycker jag mig kunna ha synpunkter kring påståendet.
Jag har levt ett ganska långt liv vid det här laget. Jag har erfarenhet av äktenskap, föräldraskap, styvföräldraskap, relationer och ragg, lycklig och olycklig kärlek, innerlighet, dumheter och en hel del därutöver.
Ingenstans hittar jag i min erfarenhet belägg för att kvinnor skulle ha mindre sexuell lust än män. När jag var yngre hände det att jag var hemlig älskare åt någon upptagen kvinna. Det hände också att jag på fyllan hamnade hemma hos kvinnor som snyggt bad mig avlägsna mig innan mannen/sambon kommer hem från någon resa.
Men även utöver det förstår jag att också kvinnor, eller i alla fall en hel del kvinnor, är precis lika snabba som män att skaffa en ny partner.
Vid närmare eftertanke är det idiotiskt att generalisera. När jag separerade från min äldsta sons mamma var jag singel i sex år innan jag träffade mina yngre barns mamma. När jag separerade från från mina yngre barns mamma tog det en vecka innan jag träffade en kvinna som jag blev störtkär i. Var jag en bättre man när jag var ung?
Eller till en central fråga: Är det här någonting som kvinnor inte gör.
Nja, jag har genom åren noterat flera kvinnor som har sett till att ha en ny man på gång redan innan separationen. Jag brukar kalla dem för seriemonogamer.
Därför har jag inte långt till att säga att kvinnor är svin tills motsatsen är bevisad. Inte för att jag egentligen tycker det. Men jag använder det som motvikt till att det alltid sägs att män är svin tills motsatsen är bevisad. Och den där motsatsen är ju egentligen är en omöjlig bevisbörda, när man får stå till svars för andra mäns beteende och för synder i det förgångna som aldrig riktigt tillåts tvättas bort.
Det mesta som egentligen skiljer män från kvinnors lust, begär och beteenden är kulturella fenomen som ristats in i reaktionsmönster, tal och fördömanden. Män kallas till exempel för svin men inte för slampor. Inte ens av kvinnor, som däremot inte har svårt för att kalla andra kvinnor för slampor.
Men bortom kulturen är vi biologiska, mänskliga varelser. Skapta för att vilja vara med varandra. Och då vore det ju ytterst märkligt om skaparen tillverkat mäns och kvinnors lust så markant olika, som om vi inte ens vore gjorda för varandra.
För är vi inte det? Gjorda för varandra?
Kommenterat på Skilda.nu